Blir mer eller mindre galen snart...

Nog för att jag har klent tålamod många gånger men brukar ha gott tålamod när det gäller barn. Men nu börjar det tryta..eller är det åldern som tar ut sin rätt?!?

Har två barn i min närhet...kärlekens två knoddar...men det är de mest ouppfostrade troll jag någonsin stött på...de har ju för 17 fria händer båda två. jag VET att han har gjort det han har kunnat för att styra upp det hela med barnen..och att han har haft ett rent helvete med exet och med hennes psykiska sjukdom..han har sökt ensam vårdnad osv osv. Men tyvärr tyvärr...trots allt han gjort och gör för barnen så kör de helt enkelt över honom. Och de är inte gamla...under tio år båda två.

Men de är överallt!..Rastlösa..spring i benen...äter godis till frukost..(så fort de får chansen)..river i allt...pillar på allt...ta med dem till affärn är ett rent helvete. De far tamigfan överallt.

Jag vet att mina egna två inte alltid varit några duvungar men de är iaf uppfostrade!. Såna enkla saker som att ta undan tallriken efter sig, tacka för maten...inte skåpäta o äta upp allt godis som råkar ligga i skåpen...det borde varenda unge klara av. Och framför allt FRÅGA innan man tar något som inte är deras.

Just nu är tv:n på...barnkanalen....högsta volym...den äldsta sitter vid datorn och spelar spel...på högsta volym...den lilla 7 år...ränner runt som en skottspole i huset...klättrar överallt...snart ser det väl ut som ett bombnedslag här IGEN!

Men men....snart är vi sambos o då jädrar ska det bli nån ordning på allt. Nån sabla ordning får det väl ändå vara!

Tänkte ta mig en tripp till affärn..bara för att komma bort från alla ljud en stund....men si du det gick inte...då minsann ska de följa med!..Jag ORKAR inte!!...Är van vid lugn o ro!..ujuj..älskar karln...men hur fan ska det här fungera om han inte sätter lite pli på barnen?!?

Herregud...bloggen har jag ju totalt glömt av!...Hur kunde jag?!?!...

Men nu e jag tillbaka igen...med råge!

Är inte längre tillsammans med "Simon"....fick nog av hans jädra pundande och supande...de där turerna in och ut på behandlingshem. Lessnade tillslut på att vara medberoende..för det blev jag..skyddade honom, hjälpte honom så fort han mådde dåligt..sopade mattan framför dörren...tillslut fick jag nog!..Never!..

Träffade Jarmo...en jädra stjärna det med...har känt karln i 30 år..vi har strulat fram o tillbaka under åren..trodde nu att det äntligen skulle bli nåt av det hela...men TJI vad jag bedrog mig...hans lovande av guld o gröna skogar var bara skitsnack..ett sätt att få mig dit han ville.

Men satan i gatan vad jag blåste honom..skulle vilja varit en fluga på hans vägg den kvällen..

Till saken är den att jag var hemma hos honom en natt..vi hade vårt fiffilur...vi kallade det "vänskap med fördelar"..sjukt...men känslor fanns hos mig. Vi hade iaf lovat varann att inte springa m andra utan se tiden ann...hur som helst.

Jag lånade hans dator på morgonen..och såg då att han kvällen innan varit in på en datingsida...jag sa inget..men när jag kommit hem skapade jag en profil i taget namn och tog kontakt med honom.....och fanskapet nappade!

Vi chattade...ville se hur pass ärlig han var...han skrev att han var singel och inte strulade med någon!!!!..Men hallå...han föreslog en dejt!....Hahahahaha...som jag sagt....Fisen är liten i rymden men ändå inte obetydlig...Jag tackade för mig och sa att "Jag tror inte vi ska ses mer...det här halvåret var allt du får med mig...tack för mig//Fislisa

Snacka om ertappad!...Skulle vilja sett hans långa ansikte då...av svaret att döma kände han sig totalt blåst....men det bjuder jag på!

Han är glömd...totalt borta ur mitt liv.....nu har jag träffat nån som gör livet värt att leva....så totalt ohämmat onaturligt tvärkär!...Och snabbt har det gått....men för en gångs skull känns allt så jädra rätt!!-..Blir sambo om två månader!..Jag FISLISA ska bli sambo....har inte trott det i min vildaste fantasi...men så totalt underbart härligt är det.

Har en arbetskamrat som helt enkelt går mig på nerverna nu..lilla Elvira på jobbet är bara för mycket..visst vi har haft skitkul ihop men det är ta mig fan de slöaste som gå rpå denna jord..hon har jobabt hos oss sen i höstas..men står fortfarande lika handfallen när saker o ting ska göras på jobbet..kan inte ta egna initiativ..och gör hon det så är det bara när det gäller jobb nere i köket..allt som är lätt..hon har en tendens att försvinna på toa..eller ut o röka eller prata i telefon när det är mycket att göra. Och när hon väl komme rtillbaka så får hon panik för att det blir stressigt..hon oroar sig för småsaker som vi vanliga döda rycker på axlarna åt..jag vet inte vad det är med människan..vissa dagar är henne s humör på topp då är hon bara för mycket många gånger..samma skämt samma tjat om samma saker..det finns ingen hejd..och när hon är låg är hon tvärlåg..då ser hon ut som om hon har hela världens bekymmer på sina axlar..riktigt utstrålar negativitet..det finns liksom ingen jämn nivå på hennes humör..äsch.. hon går mig på nerverna helt enkelt

Fan vad trött jag blir...har väntat i fem veckor på nya bostadsbidraget..jag blev ju tvungen att söka nytt när jag flyttade i februari..men jag ringde o kollade hur det går..om pengarna var på väg..döm om min förvåning när människan på andra sidan påstår att de inte fått in mina handlingar!!!..Så det är bara att börja om på nytt...beställa nya kopior på bankpapper..kopior på kontrakt o gud vet allt..fan blir så less!!..sen inte nog med det..då får jag ändå vänta 8 veckor till..jag går ju redan nu på knäna..och till råga på allt så får jag ite bostadsbidraget retroaktivt!!!!..Tydligen nya regler sen förra året..kontraktet gäller ju från 1 feb men jag får i nget bostadsbidrag för den månaden..det är ju ändå FK som slarvat bort min ansökan!!..Jävlar vad less jag är nu!

Det har varit mycket nu...hela december har varit ett enda virrvarr..jobb jobb oc åter jobb..julen blev lugn..trots ett extremt jobbigt besked...nästan 40 år och gravid!!..

Det var ju inget som jag o Simon planerat...som vi har diskuterat fram o tillbaka..vi VILL ju inte bli sambos..iaf inte jag..tycker det är så skönt att bo för mig själv..göra mitt..rå om mig själv och bara träffas när vi har tid och verkligen ork för varandra..hade beslutsångest som heter duga..men men..naturen sa ifrån och skötte sitt... jag fick missfall strax innan nyår..kändes konstigt..ävenom det var till det bästa.. hade ju börjat se fram emot att bli mamma på nytt....känns tomt..i hjärtat.. men det var väl ändå det bästa iaf..tror inte att jag hade orkat börja om..barnen har ju blivit så stora nu o de sköter sig själva mer eller mindre..men det känns ändå i hjärtat..

Jobbet flyter på som vanligt..stämningen där har blivit lite bättre..det är inte lika mycket slitningar mellan oss längre.. jag har varit hemma från jobbet en vecka nu..förkyld så det heter duga..pratade med E i lördags...någon ny ung tjej har tydligen börjat hos oss.. på heltid..o våra mellanmål har vi inte kvar på eftermiddagarna så nu blir det väl så att jag går ner på min halvtid igen...känns väl okej att få komma hem i tid om dagarna men jag komemr så klart sakna extra slantarna..men men det finns ju alltid jobb på helgerna..

Ringde försäkringskassan ang mitt bostadsbidrag...skickat in nyansökan för 2009...8 veckors väntetid!!!!!!...2000 spänn fattigare den här månaden då...inte kul!!!...Som jag säger världen är orättvis!!

Men blir jag nå trött då?!... Var på firmafest i lördags...skitkul.. men gick ändå ganska tidigt...ville ju träffa simon..längtade efter honom. Vi hade bråkat som f-n på fredagen, jag stod med handen på dörrhandtaget och skulle gå...lämna honom... var så less på hans anklagelser..Han hade blivit sur för att jag skulle på firmafest..men vad f-n vi sitter väl för 17 inte ihop.. jag har ju åxå ett liv..Jag var som sagt var på väg ut från honom, såg paniken i hans ögon. Han blev nog både chockad o förvånad över att jag var så nära att lämna honom, har tagit så mycket skit från honom egentligen under de här åren vi varit tillsammans. Hans ego fick väl sig en törn.. ja han är förbannat ego. Alltid är det hans behov som ska komma först. Alltid ska det vara som HAN vill.. vill jag något annorlunda så ska det ältas o diskuteras så himla länge. Tillslut får man nog..

Nu när det har varit så drygt på jobbet så har jag helt enkelt inte haft ork. Fick ju höra från Simon idag att jag har blivit så konstig sista tiden!.. JAMEN HALLÅÅÅÅÅÅ!!!.. Jobbet har tagit en massa energi från mig, har knappt fått stöd från honom, han säger att han får sår i öronen när jag pratar om jobbet! Hur jäkla kul är det då att vara pigg o go o glad????!!!

Nä!.. Det där är hans ego som får sig en törn... säger jag igen då... *L*... jag har börjat jobba igen för första gången på 4 år.. klart att han inte vet hur jag är när jag jobbar, mycket av min energi lägger jag ner på jobbet, jag är ingen slöfock när det handlar om arbete. Jag tycker om att arbeta, veta att jag tjänar pengar...egna pengar inga jäkla bidrag som man levt på de senaste åren. Var lite stolt istället...visa mig lite cred för 17!

Ska jobba extra på bröllop på lördag.. det hakade han åxå upp sig på...men du har ju ungarna hemma... ja. och?!.. de är stora nu... äldsta är ju snart 18 år.. den yngsta är snart 13... nog 17 borde de klara av att vara själv en lördag kväll.... jag jobbar ju bara till 23.

Skulle jag inte jobba så sitter jag ju bara hemma iaf.. o inga ungar e hemma.. de kommer ju ändå inte in förrän framåt elva på kvällen iaf..så What´s the problem mister?!...

Där skon klämmer?!... jo... att jag inte är tillgänglig när HAN vill... det är nog så...

Idag har han ringt 6 gånger... okej,, han jobbar kväll.. men jag har åxå ett liv.. jag ska hinna med ungar, hundar o mitt eget liv åxå.. då blir han sur när jag inte har tid att prata... och anser att jag blivit konstig?!.. Kan man bli knäpp för mindre?!

Det är väl för fan inte mitt fel att han har sånt kontrollbehov... sök hjälp!! Annars går jag snart.. känner mig instängd....

Har fått kontakt med M igen... känns oroväckande... har inte tänkt på honom på länge..eller ...jo det har jag.. men har slagit bort tankarna på honom..han är farlig för mig...svårt att motstå honom.. men han vet att jag inte är singel längre..och han respekterar att jag INTE kliver åt sidan.. men hade jag inte varit singel så..fan att han ska dyka upp nu..!!!

Det har ju varit så instabilt så länge mellan mig o Simon, men nu har vi återfått balansen i vårat förhållande..vi har ju ganska nyligen förlovat oss..men det är ändå så väldigt ostadigt mellan oss.. vad som helst minsta lilla grej kan lyckas förstöra mellan oss igen... vet inte om jag pallar det.. vet inte om vårat förhållande klarar av något mer tjafs.. varför skulle M höra av sig idag för?.. å så säger han att han tänker på mig... smörar o ger en komplimanger..nä fy det är jobbigt.. smörar gör han väl inte.. han är bara rak o ärlig..fan... har saknat honom..han har ju alltid funnits där...någonstans i bakgrunden..har ju strulat i åratal.. visserligen med några års mellanrum men.. ända sedan vi gick i skolan för 20 år sen.. ja det låter skitlänge..men vi gick ut 9:an -86.. redan då rubbade han min vardag.. det har varit bråk o strul mellan oss hela tiden..men nu har han blivit vuxen precis som jag.. träffade honom för ett år sedan och vi pratade länge den kvällen..(då var det återigen slut mellan mig o Simon, en kort period)..ja..okej då.. vi tillbringade natten tillsammans.. han hade blivit dumpad av sin fru och jag hade blivit dumpad av Simon..vi var båda så sårbara.. men vi kom till sans och var överens om att bara låta det stanna vid den natten... men nu har han hört av sig igen.. FAN!...nä.. måste släppa det... har min Simon och vill satsa på vårat..

Blir galen snart... kattskrälle löper igen... det är lugnt i ett par veckor sen sätter hon igång igen... gapar o skriker o pissar ta mig fan överallt... i morse fick jag torka kattpiss bakom tv:n..vid ytterdörren... under köksbordet..slängde morgontidningen som gubben läst men inte jag..den dröp ju av kattkiss... nu ska hon bort...hur ont det än gör..har pratat med veterinären och han säger att har de väl börjat så där är det chansnen väldigt liten att hon slutar om man steriliserar henne.. och jag orkar inte mer...är ju livrädd att hon ska sätta sig i möblerna tillslut..

Är trött på det här jäkla regnvädret åxå.. fryser och huttrar dagarna i ända..nä vill ha sol o värme..drar bort snart till varmare breddgrader..men det e klart.. hösten kan ha sin tjusning ibland den med.. när solen skiner och löven virvlar på marken... fniss... värsta romantikern..eller???..

Har varit på ganska bra humör de här dagarna så det har inte blivit så gnälliga inlägg..dvs det har inte blivit några inlägg alls på ett tag..har väl känt mig ganska tillfreds med tillvaron även om det är pest o pina vissa dagar på jobbet..men det är bara att bryta ihop o gå vidare.. eller??..